Nederlandse kooikerhondje

Nederlandse Kooikerhondje är en hundras med ursprung i Holland. Det är en glad och energisk hund, känd för sin intelligens och sitt lättsamma sätt. Den är känd för sin rena vita päls med orangeröda teckningar.

Allmänna uppgifter

Standardvikten för Nederlandse Kooikerhondje är ungefär 9 till 15 kg, och längden varierar mellan 38 och 43 cm för hanar och mellan 36 och 41 cm för honor. Den förväntade livslängden är 12-14 år. Den tillhör grupp 8 i Fédération Cynologique Internationale (FCI), som omfattar jaktretrievers och lyftare samt vattenhundar.

Kortfattad historia om rasen

Under andra världskriget började baronessan Van Hardenbroek van Ammerstol återskapa rasen Nederlandse Kooikerhondje. Efter att ha letat efter hundar med de önskade egenskaperna hittade hon Tommy, en tik som blev rasens grundare. År 1971 erkändes Kooikerhondje officiellt som en ras. Ursprungligen användes de som lockfåglar vid andjakt. Idag används de också som sällskapshundar och är kända för sitt lugna och vänliga beteende.

Rasens egenskaper

Nederlandse Kooikerhondje kännetecknas av ett måttligt långt, välskulpterat huvud. Ögonen är mandelformade och mörkbruna till färgen, och öronen är måttligt stora och bärs nära kinderna utan veck. Svansen är ansatt på en insida som följer kroppens överlinje och bärs i nivå med överlinjen eller något uppåt. Pälsen är medellång, något vågig eller rak, med en välutvecklad underull. Den har distinkta ljusorangeröda teckningar på rent vitt, där den orangeröda färgen är dominerande. Nederlandse Kooikerhondje är en glad, energisk och lydig hund, med en exceptionell hängivenhet till arbete och en vänlig personlighet som gör den till en idealisk följeslagare. Förutom sin vitalitet och flit är Kooikerhondje känd för sin intelligens.

Vanliga sjukdomar

Nederlandse Kooikerhondje kan med optimal vård och omsorg njuta av ett långt och hälsosamt liv, även om den är predisponerad för vissa hälsoproblem. Bland de vanligaste sjukdomarna eller störningarna finns katarakt, ektropion och entropion, höftledsdysplasi, hypotyreos, persisterande pupillmembran och progressiv retinal atrofi.