Kishu

Kishu är en medelstor japansk hund som traditionellt har använts för jakt på storvilt och för att skydda hem.

Allmänna uppgifter

Kishu är en medelstor hund som väger mellan 15 och 25 kg och mäter mellan 43 och 55 cm i mankhöjd. Dess genomsnittliga förväntade livslängd är cirka 12 år. Denna ras tillhör grupp 5 i Fédération Cynologique Internationale (FCI), där hundar av Spitz-typ och hundar av primitiv typ ingår.

Kortfattad historia om rasen

Kishu är en gammal japansk hundras som har sitt ursprung i Kishu-regionen på ön Honshu. Dess historia tros gå tillbaka till den feodala perioden i Japan, där den användes för att jaga vilda djur som vildsvin och hjortar. Under århundradena utvecklade jägare i Kishu-regionen denna ras genom att välja ut de hundar som var bäst lämpade för jakt. Från 1900-talet och framåt ökade Kishus popularitet i hela Japan och den erkändes officiellt som en ras 1934. I dag används den fortfarande för jakt, men den har också blivit en populär sällskapshund i Japan och på andra håll i världen.

Rasens egenskaper

Kishu är en medelstor hund med ett muskulöst och kompakt utseende. Den har ett stort huvud och en stark käke med små, triangulära öron som står upprätt. Dess mörka ögon är mandelformade med ett vaket uttryck, och svansen bärs krullad eller segelformad över ryggen när hunden är i rörelse. Pälsen är kort, tjock och tät, helt vit eller röd. Kishu är modiga, lojala och mycket intelligenta hundar, vilket gör dem till utmärkta vakthundar och jaktkamrater. De är också kända för sin stora uthållighet och förmåga att motstå extrema väderförhållanden.

Vanliga sjukdomar

Kishu-rasen anses i allmänhet vara frisk, men vissa genetiska sjukdomar kan drabba denna ras, såsom höftledsdysplasi, progressiv retinal atrofi och Von Willebrands sjukdom. De är också benägna att utveckla hudproblem som atopisk dermatit och allergier.