Istarski gonic

Istrian Shorthaired Hound är en hundras med ursprung i Kroatien som används för att jaga harar och andra små djur. Den kännetecknas av sitt eleganta och atletiska utseende samt sitt utmärkta luktsinne.

Allmänna uppgifter

Istrian Shorthaired Hound är en medelstor hundras som väger mellan 18 och 22 kg och har en mankhöjd på 48 till 58 cm. Dess genomsnittliga förväntade livslängd är 12 till 13 år. Enligt Fédération Cynologique Internationale (FCI) tillhör den grupp 6, som omfattar spårhundar, jakthundar och liknande raser.

Kortfattad historia om rasen

Den istriska korthåriga hunden är en hundras som härstammar från regionen Istrien i Kroatien, där den traditionellt har använts som jakthund för att spåra och jaga olika typer av byten, t.ex. vildsvin och hare. Dess ursprung går tillbaka till 1400-talet, då regionen var en del av republiken Venedig. I århundraden har rasen varit mycket uppskattad för sin jaktförmåga och har varit föremål för urval och förbättring av lokala jägare. I och med den moderna tidens intåg och jaktens tillbakagång som huvudaktivitet minskade populationen av istriska korthåriga hundar och rasen riskerade att utrotas. På 1960-talet vidtogs åtgärder för att skydda rasen och uppmuntra ansvarsfull avel, vilket har gjort det möjligt för populationen att öka igen. Idag är den istriska korthåriga hunden fortfarande mycket uppskattad av jägare och används också som sällskapshund i vissa europeiska länder.

Rasens egenskaper

Den istriska korthåriga hunden har en muskulös, välproportionerad kropp med ett djupt bröst och en stark, rak rygg. Den har också en lång, slank svans, som hålls låg och rak i vila och som höjs något i rörelse. Öronen är långa och hängande och ögonen är stora och uttrycksfulla. Dess päls är kort, tät och glansig, med en mjuk textur vid beröring. Pälsens färg är i allmänhet trefärgad, med en kombination av vitt, svart och brunt. Istrian Hound är karakteristiskt livlig, mild och lydig, vilket gör den till en utmärkt familjekamrat. De är också mycket lojala mot sina ägare, även om de kan vara försiktiga med främlingar. De är mycket träningsbara hundar och ger ofta ifrån sig höga, melodiska skall.

Vanliga sjukdomar

Några av de vanligaste sjukdomarna hos denna ras är höftledsdysplasi, armbågsledsdysplasi och von Willebrands sjukdom, som är en ärftlig blödningssjukdom. De kan också vara benägna att få öroninfektioner på grund av sina hängande öron och hudproblem som atopisk dermatit.