Drever

Den svenska grävlingshunden är en hundras som härstammar från Sverige, där den utmärkte sig som hjortspårare. Hundarna är kända för sin långsträckta kropp och sina korta ben. Dessutom har de ett starkt luktsinne och en vänlig och lojal personlighet.

Allmänna uppgifter

Hundar av denna ras har en medelstor kroppsbyggnad med ett robust och muskulöst utseende. Hanar är mellan 32 och 38 centimeter långa, medan tikar är mellan 30 och 36 centimeter långa och väger mellan 16 och 18 kilo. Denna ras är känd för sin långa livslängd, med en förväntad livslängd på upp till 15 år. De tillhör grupp 6 i Fédération Cynologique Internationale (FCI), som inkluderar jakthundar, dofthundar och liknande raser.

Kortfattad historia om rasen

Den svenska grävlingshunden har sitt ursprung i Sverige under 1900-talet, de första hundarna registrerades 1913, även om det finns lite information om rasen fram till 1930. Den härstammar från den westfaliska Dachsbracke, en tysk jakthund som importerades till Sverige 1910. Rasen erkändes för sin förmåga att spåra rådjur, även om den också är en effektiv jägare av hare och räv. Rasen erkändes av Svenska Kennelklubben 1953. Idag används den oftare som jakthund än som sällskapsdjur.

Rasens egenskaper

Den svenska grävlingshunden har en robust kropp med välutvecklade muskler. Huvudet är långsträckt och smalnar av mot nosen. Ögonen är mycket uttrycksfulla, mörkbruna, medan öronen är lågt ansatta, medellånga och hänger nära kinderna. Svansen är tjock vid basen och lång, kan bäras lågt eller höjas något, men aldrig över ryggen. Pälsen är sträv och kompakt och finns i alla färger med vita teckningar. Enligt den fastställda rasstandarden är övervägande vitt, leverfärgat eller blågrått inte acceptabelt. Hundarna beskrivs som skarpsinniga och ivriga jägare, utrustade med ett utpräglat luktsinne. Även om de kan vara envisa kan tidig och korrekt träning förhindra självständigt beteende. De visar ingen aggression eller skygghet och tenderar att knyta starka band till sina ägare.

Vanliga sjukdomar

Den svenska grävlingshunden anses generellt vara en frisk ras utan några kända rasspecifika sjukdomar. Som alla hundar kan de dock vara benägna att drabbas av vissa hälsoproblem som höftledsdysplasi, öroninfektioner och allergier. Regelbundna kontroller hos en veterinär, en hälsosam kost och regelbunden motion kan hjälpa till att förebygga eller behandla dessa problem.