Basset Hound

Basset Hound är en ras som avlades fram under medeltiden för jakt i tät terräng. Det fysiska utseendet hos denna ras kännetecknas av korta stubbben, långa hängande öron och rynkor i ansiktet. Det är en hund som är känd för sitt goda luktsinne.

Allmänna uppgifter

Hundar av denna ras är små till storleken och mycket uttrycksfulla till utseendet. De väger mellan 18 och 29,5 kg och når upp till 38 cm i höjd. Den förväntade livslängden för denna ras är 12 till 13 år, och de tillhör grupp 6 i Fédération Cynologique Internationale (FCI), som grupperar jakthundar, dofthundar och liknande raser.

Kortfattad historia om rasen

Bassethundens historia börjar på medeltiden i Frankrike, där franska munkar avlade fram en ras som var avsedd för jakt på små kaniner och harar. Rasen var dock fullt utvecklad i Storbritannien på 1800-talet. Under 1900-talet blev den mycket populär i USA som sällskaps- och utställningshund. Faktum är att rasen sedan mitten av 1900-talet har förekommit i flera reklamkampanjer, filmer och serier. Den amerikanska kennelklubben (AKC) erkände rasen 1885. Idag är den fortfarande mycket populär över hela världen, särskilt som sällskapshund på grund av dess vänliga, lojala och avslappnade personlighet.

Rasens egenskaper

Bassethundens kroppsform är lång och djup, med en bred, horisontell rygg. Bakdelen är muskulös och framträdande, men kort. Pannan och sidorna av ögonen kan uppvisa en liten mängd rynkor. Två av de mest utmärkande dragen är de stora, mörka ögonen med ett sorgset uttryck och de lågt sittande, långa, inåtböjda öronen. Bassethunden kan ha vilken färg som helst, även om de vanligtvis är trefärgade (vit, svart och tan) eller tvåfärgade (citrongul och vit). Pälsen är kort, slät och kompakt i längden. Bassethunden är en bra spårhund och är känd för sitt goda luktsinne. På ett personligt plan är de vänliga, utåtriktade och tillgivna hundar med sin familj. De är också mycket sällskapliga och har en avslappnad och lugn karaktär, inte särskilt energisk. Det är därför tillrådligt att kontrollera mängden mat de äter, eftersom de är mindre aktiva och är mer benägna att lätt gå upp i vikt.

Vanliga sjukdomar

Rasen har kopplats till vissa hälsoproblem, men med rätt skötsel och regelbundna veterinärkontroller kan rasen hållas frisk. De vanligaste sjukdomarna eller störningarna är armbågs- och follikulär dysplasi, glaukom, cervikal kotmissbildning eller instabilitet, intervertebral disksjukdom, patellaluxation, seborré, svår kombinerad immunbrist, panosteit och blodplättsstörning. Dessutom rekommenderar OFA:s (Orthopaedic Foundation for Animals) Canine Health Information Centre (CHIC) screening för mukopolysackaridos I och trombopati.